WEFAX, Weather fax, radiofax, HF-fax ... Kärt barn har många namn. Det här blir den tredje kluriga bonusen i serien mystar med amatörradiotema.

Bild över radio

WeFax är ett analogt trafiksätt för att sända bilder över radio, monokroma väderkartor eller satellitbilder i gråskala. Det är efterföljaren till Hellschreiber och föregångaren till SSTV. Att sända en bild över Hell är ogörligt, eftersom det lämpar sig för text. SSTV klarar förstås kartor, men lämpar sig bättre för färgfoto än hög monokrom upplösning. Principen är dock densamma för samtliga tre.

Från 1930- till 70-talet var det den mest använda metoden för att sända bilder till/från avlägsna platser utan trådade förbindelser. Under Andra världskriget sändes tusentals fotografier från Europa och Stilla havet till USA. De flesta stora nyhetsbyråerna hade faxförbindelser med sändare så nära fronten de vågade. När flaggans restes på Iwo Jima, trycktes bilden i hundratals amerikanska tidningar dagen efter.

Fotot radiofaxades av fotografen Joe Rosenthal från Guam till New York, ett avstånd om 12781 km.

Idag används tekniken fortfarande för att sända väderkartor, satellitbilder samt prognoser. Mottagarna är, förutom nördar som CO, främst skepp till sjöss. 

För egen del var det här den första tekniska tillämpningen av amatörradio jag gav mig på. Med komponenter från "Tordan" samt en lödpenna, hade jag något jag kunde koppla mellan radion och datorn. (Då fanns ingen möjlighet att bara ta en rå ljudsignal till datorn och låta CPU:n göra grovjobbet.) Till det ett program för att avkoda väderkartor samt fina färgbilder från vädersatelliter i samma takt de nådde SMHI.  

The fax presented here represents a snapshot and is not updated. Not for navigation use!

En sändare som hörs väl i Sverige sänder dygnet runt från Pinneberg på 3855 kHz, 7880 kHz och 13882,5 kHz.

Har man ingen mottagare är det enkelt att hitta en publik webbaserad SDR ("WebSDR") på nätet. Eftersom det är USB, får man lämpligen ratta in en 1500 Hz lägre frekvens för att få signalen hörbar. För 7880 kHz skall det alltså stå 7878,5 kHz på radion (och USB förstås). De flesta faxprogram förutsätter 800 Hz mellan svart och vitt. Den tyska vädertjänsten använder 850 Hz, men det kommer att bli en bild ändå.

Prova! Tjoa till om du är nyfiken och behöver hjälp.

Teknik

Principen är enkel: en signal moduleras +/- 400 Hz för vitt respektive svart. Det här någon form av FM, över AM, klassad som F1C.

Det finns några viktiga begrepp sändare och mottagare måste vara överens om:

• IOC, index of cooperation: varje horisontell linjes "upplösning".
  • För att få moderna pixlar i x-led, beräknar du IOC x π.
• Linjer per minut ("lpm"): hur snabbt man söker av bilden, linje för linje.
  • Här är 120 lpm absolut vanligast idag. 

Med IOC-576 (120 lpm) skannas en rad i bilden på 500 ms och ger ca 1809 "pixlar". Klassisk fax med papper på roterande trumma har ju i någon mån oändlig upplösning, i och med en varierande signaldeviation beroende av hur mycket ljus orginalet reflekterar i varje givet ögonblick. En bild i normala dimensioner tar ungefär tio minuter att överföra.

För att automatisera mottagning finns även APT. Här signalerar man start och stopp, samt frivilligt telemetri om bildens innehåll. Då kan en mottagande station välja att "prenumerera" på bilder täckande en viss position eller med särskilt innehåll. Man behöver inte lyssna på och ladda ned allt, för att sedan gallra manuellt.

• Start (5 s)
  • 300 Hz "fyrkant" vit/svart
• Phasing (20 s)
  • 1/20-dels linje vit + resten svart
• BCH/Telemetry (2/4 linjer)
  • 1/20-dels linje vit + 50 tecken 8-bit ASCII kodat som svart/vitt (0/1) med 2/4 pixlars storlek
• Image (ca 600 sek, beroende av antal linjer)
  • 1/20-dels linje vit + bild enligt ovan
• Stop (5 sek)
  • 450 Hz "fyrkant" vit/svart

Kuriosa: Flygvapnets Telefaxnät

Inom flygstaben började man under 1950-talet fundera på alternativ för överföring av väderkartor till bland annat flygflottiljer. Man hade redan ett teleprinternät för överföring av vädertelegram, men det var både tidskrävande och kostsamt att på varje flottilj ha väderbiträden som översatte telegram till ritade kartor, upp till tio gånger per dygn.

Radiofax kändes som en bra idé och då över markvåg. Tanken var att täcka Sverige, men inte mer, samt att minimera risken för dubbelteckning (där signalen även studsar i ionosfären och kommer tillbaka något senare). Därför bestämde man sig för långvåg omkring 100 kHz. Den som läst QRG, vet att vi talar långa våglängder nu, runt 3 km. Antennerna blev därför därefter, så kallade paraplyantenner med 175 meter masthöjd. 

För de första testerna köpte man in kristallstyrda radiomottagare, av märket PFITZ-Teletron LWF44A (Mrm 9), med fem kristaller från 59,15 till 134,2 kHz. Man beställde även en långvågssändare (Fmr 11) om 10 kW tillverkad av Amplidan A/S i Köpenhamn, för frekvensområdet 50-130 kHz. 

De första faxsändarna, WF 104 (Wetterfax) levererades i början av 1957 och kostade 19150 kronor. Tillverkare var firma Dr. Ing. Rudolf Hell i Kiel. Det är alltså samme Hell som knåpat ihop Hellschreiber (se mysten QTC) och nu börjat bygga faxar.

Mysten

Man vet ju aldrig var GZ verkligen är för en myst, men i det här fallet serveras den faktiskt via fax. Så enkelt!

Tänk dig en geostationär cube-sat, GC8WD6Q, uppskjuten för just detta ändamål. Tänk dig att CO verkligen har dessa resurser, men ändå knåpar ihop en myst. Tänk dig att detta kanske alls inte är sant ... 

Hur som helst levereras sändningen redan inspelad, så någon radio behövs inte. Förutom själva kartan bjuder dessutom en del stationer på en kalibreringssignal då och då. GC8WD6Q är förstås inget undantag! 

Det är bara att avkoda signalen och ge sig ut att logga.

73 es GL de SM5SYO / micke

You can validate your puzzle solution with certitude.