Detta är bonusen till den Adventure Lab som finns på svensknabben. Beskrivningen här nedan ger också en liten inblick i områdets historia med lite olika perspektiv. Slutgömman vars koordintater fås när labben är avslutad finns placerad så att nabben syns från ett annat perspektiv.
Källa: Kalmar länsmuseum.
Svensknabben och Kalmarkriget. År 1611 invaderades Sverige av danska styrkor under Kristian IV. Ett inledande krigsmål var att erövra landets gränsfästen i söder. Kalmar stad intas i slutet av maj medan slottet lyckas motstå de häftiga angreppen. En svensk armé under Karl IX anländer nu norrifrån för att häva belägringen och undsätta slottets försvarare. Efter häftiga strider slås det svenska anfallet tillbaka. Den svenska landstyrkans huvudläger återfanns i trakten av Skälby gård. I höjd med denna, på stranden innanför Svinö, hade svenskarna funnit ett lämpligt hamnläge för att kunna försörja trupperna med ammunition och förnödenheter. Till skydd för denna hamn förlitade man sig på skansar på Ängö, Svinö och på den till Skälby gård hörande Jutnabben. När ett danskt motanfall inleds den 23 juli faller skansarna en efter en. Ängös besättning ger upp, men de svenska styrkorna på Svinö och Jutnabben bjuder hårt motstånd. Enligt en muntlig tradition försöker svenska skepp ur roddflottan hålla stånd vid Skälbyviken, där man ligger för ankar. Jutnabben som angrips från landsidan faller i danska händer, liksom flera svenska krigsskepp. Den svenska arméns vänsterflank ska nu ha fallit tillbaka på ställningar kring dagens Svensknabben, d.v.s. Skälbyvikens norra strand. Redan nästa dag bör platsen ha övergivits av svenskarna; den svenska armén bröt nu upp för att tåga mot Ryssby, där försvarsmöjligheterna ansågs vara större. Den beskrivna striden ska således ha gett de två uddarnas deras namn. Jutnabben kallades den av danskarna (juterna) erövrade udden i söder, medan den svenska reträttposten i norr, benämndes Svensknabben. I mitten på 1600-talet tycks platsnamnen ha vunnit officiell hävd. På en lantmäterikarta över Kalmar från år 1650 heter den sydliga udden ”Jiutanabben”. På en motsvarande karta från år 1669 benämns den nordliga udden ”Swänskanabben”. Vilka namn platserna bar innan Kalmarkriget, är inte känt.
I slutet av 1800-talet hörde Svensknabben till Berga by och Skälby kungsladugård. Mycket tyder på att de två byarna räknar sina anor från järnåldern. Vattennivån under järnåldern var 1,5-2 meter högre än idag. Ett befintligt Berga skulle ha legat vid en lagun – i segelbar förbindelse med Kalmar sund. Platsen har således erbjudit ett utmärkt hamnläge, varför den tidigt bör ha tilldragit sig bebyggelse.
Både Skälby och Berga omskrivs i klosterbrev från 1200-talet, dvs gårdar ägs av klostren. Gustav Vasas indragningar av kyrkans gods på 1500-talet, innebar tex att Skälby kom i kunglig ägo. En förening av Skälby och Perstorp till kungsladugård ägde rum, varpå godset ställdes under Kalmar slott och tjänade som residens åt centralmaktens företrädare i Kalmar. Mot slutet av 1800-talet upphörde denna användning. Gården underställdes nu domänverket och blev föremål för utarrende.
Jeanssondynastin År 1843 flyttade den Karlskronafödde Theodor W. Jeansson (f. 1808) till Kalmar – den man som kom att ge släkten dess fotfäste i stadens näringsliv. Inom några få år efter sin ankomst startade han en framgångsrik speceri- och diversehandel. År 1847 ingick han i en krets av affärsmän som bildade ett ångkvarnsbolag.
År 1850 flyttar en föräldralös Johan Jeansson till Kalmar och tar anställning som bodbetjänt hos sin fabror Theodor och gör snabbt karriär. Redan år 1858 erhöll den framgångsrike affärsmannen burskap för in- och utrikeshandel, och upptogs därmed i stadens borgerskap. Liksom sin farbror kom Johan Jeansson att utveckla ett starkt lokalpolitiskt engagemang. Hans framsynta förändringsiver tillvaratogs bland annat i stadens hamndirektion, som under hans medverkan beslutade om viktiga hamnförbättringar.
År 1869 köpte han på offentlig auktion den år 1847 bildade ”ångqvarnsinrättningen vid Calmar”, i vars styrelse farbrodern hade ingått. Den gamla ångkvarnen genomgick en omfattande ombyggnation, och utrustades med ny fransk ångteknik. Angränsande markområden i hamnen togs snart i anspråk för nya magasinsbyggnader. År 1889 ombildades kvarnverksamheten till ett aktiebolag, där samtliga aktieägare var ”Jeansöner” eller släktingar till desamma. Snart gjordes ytterligare maskininvesteringar, vilka dramatiskt ökade kvarnens förmalningskapacitet. När Johan Jeansson dog år 1896, räknades ångkvarnen till en av Skandinaviens mest produktiva och inkomstbringande. Vid Johans död överfördes vd-skapet på sonen John (f. 1865). En ny epok i Jeanssonimperiets historia, tog nu sin början. Under John Jeansson fortsatte ångkvarnsverksamheten att utvecklas. En kvarn för risgrynstillverkning togs i bruk 1898, och ytterligare magasinsbyggnader uppfördes. Under det nya seklets två första årtionden upplevde företaget en dramatisk expansion. John Jeansson fortsatte att oförtrutet investera i ny produktionsteknik. Kvarnhuset försågs med sex våningar, allt för att kunna härbärgera ett tillväxande maskinbestånd. Åren 1906-11 byggdes dessutom en ny spannmålssilo, liksom en stärkelsefabrik anlades, och en ris- och havrekvarn togs i bruk. År 1917-18 blev hela kvarndriften elektrisk. Under John Jeansson hade ångkvarnsanläggningen utvecklats till en av de största i Europa. En brand år 1935, i vilken en stor del av anläggningen ödelades, innebar en tillfällig men kännbar motgång för Kalmar Ångkvarn. Redan under sin livstid betraktades han som en av stadens stora söner. John Jeansson avled år 1953, 88 år gammal. Kvarnrörelsens tredje överhuvud blev Johns äldste son Birger, vilken axlade vd-skapet året innan faderns död. Sedan trettiotalet hade han varit engagerad i Ångkvarnsbolaget. Men företaget som Birger övertog var inte vad det en gång varit. Vid det här laget drogs Kalmar Ångkvarn med betydande lönsamhetsproblem. Till detta hade både sjunkande spannmålspriser och en ökande konkurrens bidragit. Fyra år efter John Jeanssons bortgång, och tio år efter dess 100-årsjubileum, beslutades det om en försäljning av det anrika familjeföretaget.
Jeansson och Svensknabben Under 1800-talets slut är det på modet att i välbetällda kretsar ha en ’naturromatisk vurm’, områdena norr om Kalmar bebyggs således med tidstypiska sommarresidens. Jeanssonfamiljens första sommarhus uppfördes i slutet av 1800-talet och med tiden blev familjen åretruntboende. Den ursprungliga villan flyttades och är idag trädgårsmästarbostaden. Den första stora villan från 1901-02 om- och tillbyggdes kraftigt 1915-16.
Fyra år efter Johns död såldes merparten av Svensknabbens fastigheter till Kalmar stad. De tillhörande byggnaderna undantogs från försäljningen och förblev för en kort tid i familjens ägo. 1962 avyttrades även dessa, nu till Kalmar stads fastighetsaktiebolag. Därmed upphörde alltså den drygt 70-åriga ”Jeanssoneran” på Svensknabben. Byggnaderna kom nu att utnyttjas som festlokaler och vandrarhem – först och främst huvudbyggnaden. Byggnaderna kom nu att utnyttjas som festlokaler och vandrarhem – först och främst huvudbyggnaden. Tre år senare övertog Kalmar stad även fastighetsbolagets mark- och husinnehav på ”nabben”. Vid denna tid fanns planer på att till platsen låta förlägga en omfattande hotell- och konferensanläggning. Dessa planer förverkligades emellertid aldrig. Även ett internationellt kulturcentrum diskuterades, men inte heller detta kom till stånd. Resursbrist och tvehågsenhet kring områdets användning gjorde att byggnadsunderhållet försummades, det började förfalla. Fastigheterna såldes av. I dagsläget är kulturbyggnaderna en mix av kontorslokaler, privata bostäder och stora villan kan väl sägas vara del i en ny Kalmardynasti med en driven affärsman som delvis liknar Jeanssons då det handlar om mat.