Pesten

I Kina inträffade de första kända utbrotten av pesten mellan 1331 och 1334. Genom handel spreds sjukdomen till andra kontinenter. I Europa skedde flera utbrott fram till 1700-talet. Pestbakterien, Yersinia pestis, angrep framförallt råttor. Från råttorna spreds sig bakterier till människor med hjälp av löss. Det finns tre olika former av pest: böldpest, lungpest och blodpest. Alla tre drabbade Europa under Digerdöden. Symptom är inre blödningar, bölder och kallbrand. Digerdöden dödade cirka 200 miljoner människor. En av de värsta pandemierna i historien är därför pesten. Det finns än i dag inget vaccin, men medicinering med antibiotika kan bota sjukdomen. Mindre pestepidemier, men inte pandemier, förekommer fortfarande runt om i världen. Pesten som kom i mitten av 1300-talet förändrades Europas sammansättning i grunden. Uppskattningsvis hälften av kontinentens befolkning dog i epideminhärjade på hela den europeiska kontinenten, men i vissa områden var pestutbrotten inte så omfattande. Under slaget om hamnstaden Kaffa på Krim slungade de belägrande mongolerna in pestsmittade lik i staden. Köpmän från Genua, som var på besök i Kaffa, flydde ovetande om att de redan bar på smittan. När de anlände till Sicilien i oktober 1347 bröt pesten ut där. Sedan spred smittan sig snabbt över den europeiska kontinenten. Om sjukdomen fick fotfäste på en plats var det inte ovanligt att cirka sextio procent av befolkningen blev sjuk och dog. De sjuka fick stora bölder och började hosta blod. När anhöriga försökte hjälpa de sjuka blev de oftast själva smittade. Via Italien spred pesten sig vidare till Frankrike, Spanien och Portugal, innan den nådde England. Med ett engelskt handelsfartyg kom smittan till Norge, som drabbades hårt år 1349. Resten av Skandinavien fick smittan från både Norge och Tyskland, där de värsta utbrotten inträffade 1350. Det fortsatte i flera år, och i en del områden kom sjukdomen tillbaka gång på gång. På flera platser utbröt det pogromer mot judar, som anklagades för att ha spridit sjukdomen. Pesten uppfattades av en del människor som Guds straff, medan andra ansåg att den orsakats av ovanliga rörelser bland himlakropparna. Den sannolika orsaken till pesten är dock bakterien Yersinia pestis, som identifierades i slutet av 1800-talet. En av de mest utbredda hypoteserna är att loppor som var infekterade av bakterien spreds i Europa via svartråttor. Sjukdomen hade två dödliga varianter: böldpest och lungpest

Pesten kommer tillbaka i flera vågor under de följande århundradena.  Under 1596–1602 härjar en pestepidemi  i Andalusien och centrala Spanien kräver omkring 700 000 liv. Nästa gång är 1629–1631 då dör cirka  280 000 personer dör av pest i norra Italien. London drabbas under åren 1665-1666 av ett utbrott, som dödar omkring 100 000 personer eller cirka 25 procent av stadens befolkning. Pesten bryter ut  under åren 1710-1711 i Skandinavien under stora nordiska kriget. Cirka fyrtio procent av Stockholms invånare dör. Pesten kom med båt till Sverige från Livland och Finland, men var samma bakteriestam som härjade under mitten av 1300-talet. Dödligheten var mycket hög. De fattiga drabbades alltid värst, eftersom de hade mindre möjlighet att hålla hygien, och vistades ofta i närhet av råttor och deras loppor. Pesten drabbade främst de större städerna. Bara i Stockholm dog 22 000 av stadens 55 000 innevånare på grund av pesten. Det har uppskattats att nära en tredjedel av  Stockholms, Göteborgs och Malmös invånare dog. Samtliga samhällsklasser drabbades, och i synnerhet barnen led pestdöden. Man hade uppfattningen att pesten spreds av hundar, svin och katter varför dessa avlivades i stor utsträckning. Kungafamiljen och ämbetsverken flydde till Falun och Sala i tron att svavelångor skulle minska risken för smitta.

I Norge förbjöd Myndigheterna all handel med områden där pesten fanns och karantänsstationer etablerades. Apotekarna pålades att ha stora läkemedelsförråd. I Christiania med omgivningar avlivades alla svin, då de ansågs kunna smitta människor. Den norska gränsen mot Sverige är lång och det var rikliga kontakter över, trots att det var krig. Ett kungligt dekret utfärdades därför i avsikt att förhindra att sjukdomen kom in i Norge. Varje svensk som försökte komma över gränsen skulle skjutas och liket begravas "dybt i jorden paa samme Sted" och man fick icke röra vid liket eller kläderna med händerna utan "med Stænger at fremvælte" det i graven. Att stoppa alla potentiellt pestsjuka på detta sätt var en plikt och människor som bodde nära gränsen mot Sverige blev pålagda att flytta en halvmil in i landet. Det var drastiska tilltag, men de bidrog till att pestepidemin begränsades till Köpenhamn och Helsingör och den norska befolkningen slapp undan. Nästa gång 1738 Pesten härjar på Balkan dör Omkring 36 000 personer. Den fransk-schweiziske bakteriologen Alexandre Yersin upptäcker 1894den bakterie som orsakar pest. Bakterien får namnet Yersinia pestis.

.