Sälje Fäbodar.
En välbevarad Fäbodvall med 6 stugor.
----------------------
Fäbodväsendet
Fäbodväsendet kan beskrivas som en form av småskaligt gårdsbruk, som innebär att djuren förs på sommarbete till en fäbod i utmarken. Fäboden brukades enbart under sommarperioden då det finns gott om gräs och vatten. Genom detta kunde den kultiverade jorden nära jordbruksfastigheterna i stället användas för att odla grödor och vinterfoder.
Varje enskild fäbod (ofta flera samlade på ett fäbodställe) består av olika mindre byggnader vilka var och en har sin egen funktion. Förutom ett bostadshus finns även ett fähus för djuren, ett hus för beredning av olika mjölkprodukter, ett hus för lagring av mjölk, ost och messmör, en vedbod samt ibland även stall, lador och härbren för lagring av foder och grödor.
Varje by, varje gård, utformade sina former av fäbodbruk, utifrån naturens förutsättningar och ekonomiska villkor. Skogen och utmarken utgjorde en resurs som skulle förvaltas för en god och hållbar utdelning. Platsen där fäboden skulle ligga valdes med omsorg.
Det dagliga arbetet på fäboden utfördes främst av kvinnor 15-25 år gamla. Arbetet bestod i att valla och vakta boskapen, mjölka, ysta ost, koka messmör och kärna smör, det vill säga till varor som är lättare att transportera och som kan bevaras till vintern.
Tillgången till rent vatten var betydelsefull eftersom beredningen av olika mjölkprodukter krävde noggrann hygien. Utöver beredning och boskapsskötsel tillverkade kvinnorna även en mängd olika föremål och samlade in vinterfoder för lagring. ”Fäbodjäntans” dag kunde börja med att sopa fähusen och mocka ut gödsel. Djuren mjölkades i de olika fähusen, varefter mjölken skummades. Grädden kärnades till smör, man ystade ostar och kokade messmör. Utöver detta förväntades att man skulle klippa, karda och spinna ull, sticka och sy för gårdens behov, skära och vrida vidjor, göra hästtjuder, samla näver och fläta skor, binda kvastar, skära och repa foderlöv, samt plocka bär och fiska.