Arne Appelqvis hyllar Öboängen med en dikt:
ÖBOÄNGEN – en sommarnatt
Andlöst vacker ligger bygden likt en blomsterprydd tapet.
Aftondimmor lyfts vid ängar, skog och vret.
Ljungbeklädda berg och knallar står i julimånens sken
med en lyster av kulturens ädelsten.
Här gick Grevens väg mot gårdarna i konstens och musikens dagar.
Den slingrade bland åkrarna i doft från fält och skog.
Ekars ängar blommade och log.
Silverhamrat ligger sundet invid Öboängens gård
vass och kaveldun är strandens blåa bård.
En fontän med silverströmmar i ett eklövssilat ljus
sorlar sakta nära grevens forna hus.
Den berättar om en bygd så grann i sommartidens gröna hagar.
Om Wennerbergs, om Backmans och om Ahlbergs sköna tid.
Gluntars sånger ljöd vid berg och lid.
I den undersköna lystern över fjord och över sund
svävar örnar, ryttlar gjusarna en stund.
Och vi anar hur backanterna i salarna höll hov
deklamerade och sjöng till konsters lov.
Tegar, gärden, åkerlyckor fylls av toner än i våra dagar,
om druvsaft, mjölk och honung in i sköna konsters värld.
Månen lyser över Bösshamns fjärd.
Träden suckar skönt i vinden när en nattbris drar mot sjön
och för doft av blomsterängar bort mot ön.
Ifrån sundet hörs en storlom sända ut sitt klagoskri
med nyanser utav lockton däruti.
I en trädgård står ett rosors hav som Skapelsen berör, behagar.
Skogarna försilvras i den vita månens ljus.
Stillhet står vid anrikhetens hus.
/Arne Appelqvist