Välkomna till Varbergs fästning, denna magnifika byggnad mitt i Varberg
Första delen av fästningen började byggas 1287 och var klar 1300.
Därefter har den utökats och byggts till omvart annat. Efter tillbyggnaden på 1630 talet så har fästningen fått sitt nuvarande utseende. Fästningen har ömsöm varit svensk och ömsom dansk men sedan 1645 har den varit svensk.
1822 avfördes fästningen som en del av sveriges fasta försvar och då görjade även bönder i trakten hämta sten från murarna för att använda till byggen. Någonstans mellan 1920 och 1930 rustades fästningen upp och piffades till.
När man närmar sig denna EC så kommer man gå mellan en del av valgraven och muren och man kommer här både se och känna hur imponerande denna fästning är.
På avstånd kommer det se ut som någon har hällt ut målarfärg längst muren, men vid en närmare titt så ser man att så inte är fallet och inser att det är något helt annat...
Färgen på kalkutfällningen kan variera beroende på omgivningen. Om kalkutfällningen är färgad åt det orangeaktiga hållet så beror det på att närvaron (halten) av järn har varit stor. Om kalkutfällningen däremot är kritvita är det inte mycket, knappt något järn alls som medverkat vid skapelsen utan istället får de färgen genom mineralet kalciumkarbonat. Du kan med andra ord ta reda på om järn har medverkat och påverkat kalkutfällningen som är vid koordinaterna för denna earthcache genom att kolla på färgen.
Kalkutfällningar kan även finnas på ställen där det har bildats stalaktiter. Kalkutfällningar är när vattenlösningen med kalk har runnit ut längs exempelvis en bergvägg eller en gammal kyrkmur.
Om det finns kalkutfällningar kan man däremot avgöra om byggnadsmaterialet eller grottan innehåller ett överskott på kalk. Vilket för övrigt ger en vitare färg på kalkutfällningen.
Processen som leder till bildning av kalkutfällningar börjar med att regnvattnet reagerar med koldioxid i marken för att bilda kolsyra. Kolsyran löser kalksten, som huvudsakligen består av kalciumkarbonat. Då matas fria joner av kalcium och bikarbonat till regnvattnet. Så snart jonerna kommer i kontakt med luft inträffar nederbörd från vattnet, där kalkstenen regenereras i form av kalkutfällningar.
Kemiskt ser processen ut så här:
CaCO3(s) + H2O + CO2 <=> Ca2 + 2HCO3
Kalciumkarbonat + vatten + koldiocid bildar kalcium och vätekarbonat
Rinner dessa kalkutfällningar länst en vägg kallas för "flowstone" och den "växer" med ungefär 1 inch (2.54 cm) per 100 år.
När man tänker på kalkutfällningar så är det oftast droppstensgrottor man tänker på. Droppstengrottor finns särskilt i de områden där jorden består av kalksten. Från taket på dessa underjordiska håligheter kan det droppa kalkrikt vatten som avsätter dess kalk. I århundraden bildas istappliknande droppstenar. När droppstenarna utgår från taket kallas de stalaktiter, medan de kallas stalagmiter, när de står upprätt från golvet.
I grottor i skogen bildas stalaktiter (kalkutfällningar) med en genomsnittlig hastighet på 1mm/år medan i städer kan hastigheten komma upp i 2mm/dag
Den form man kan se här kallas för "flowstone" och den "växer" med ungefär 1 inch (2.54 cm) per 100 år.
1. Kan du beskriva hur kalkutfällningarna på platsen ser ut?
2. Hur långe har det tagit för kalkutfällningarna på platsen att växa till den tjockleken den har idag?
3. Om du tittar på färgen på kalkutfällningen, tror du det varit en hög halt järn närvarande?
4. Varför tror du det bildats så mycket kalkutfällningar just här och inte över hela muren?
5. Om du vill lägga ut en bild på dig själv på platsen vore det kul, dock inget krav.