Denna cache är en av fem om Richard Wagners operacykel Nibelungens ring. Samtliga cacher i serien:
Stig-Aron#28.0 - Nibelungens ring
Stig-Aron#28.1 - Nibelungens ring – Rhenguldet
Stig-Aron#28.2 - Nibelungens ring – Valkyrian
Stig-Aron#28.3 - Nibelungens ring – Siegfried
Stig-Aron#28.4 - Nibelungens ring – Ragnarök

Ragnarök

Välkommen till Ragnarök, hälsar jag, Stig-Aron. Ragnarök skildrar gudarnas slutliga fall. Siegfried råkar gifta sig med fel kvinna, vilket bidrar till att han blir dödad. Allt slutar i katastrof och död för de flesta inblandade, inte minst gudarna. Men genom Brünnhildes sista offer kanske världen har räddats.

Prolog - på Valkyrieklippan

Vi börjar med att hälsa på hos nornorna, de tre ödesgudinnorna som spinner ödestråden. Tidigare satt de vid Världsasken, men den har Wotan huggit ner och lagt vid Valhall i väntan på undergången. Plötsligt strular det till sig och tråden går av. Jämmer och elände – nu är deras makt bruten och gudarnas välde kommer att gå under. De kan inget längre göra och de sjunker ner under jorden till sin mor, jordgudinnan Erda.

Ödestråden (klicka för att lyssna)

Vi tar oss sedan till Brünnhildes klippa, där hon och hennes befriare Siegfried kommer ut ur sin grotta. Siegfried är av en rastlös natur, så han vill ut i världen på lite äventyr för att senare komma tillbaka och gifta sig med Brünnhilde. Som ett tecken på deras kärleksförbund ger han henne ringen som han erövrat av draken Fafner. Ingen av dem är medveten om ringens förbannelse. Han tar dock med sig trollhjälmen, och får låna Brünnhildes häst Grane. Sedan ger han sig iväg på floden Rhen.

Akt I – Hemma hos släkten Gibich nära Rhen

Hos gibichungarna verkar allt vara frid och fröjd. Släktens överhuvud Gunther och hans syster Gutrune har det gott ställt. Mat på bordet, fred i trakten – vad kan man mer begära? Jo, deras halvbror Hagen påpekar att ingen av de båda har hittat någon att gifta sig med. ”Det vore väl kronan på verket om det kunde ordnas!” Hagen har hört talas om Brünnhilde som sitter på en klippa omgiven av eld. Vore inte det ett bra parti för Gunther? ”Jovisst, men hur ska jag ta mig förbi elden”, undrar Gunther? ”Inga problem”, tycker Hagen, ”vi anlitar Siegfried till det uppdraget. Han är faktiskt på väg hit.” ”Jamen, varför skulle han vilja göra det?” ”Enkelt, vi ger honom en kärleksdryck så att han blir kär i Gutrune. Då gör han det så gärna som en tjänst åt sin blivande svåger.” Det finns inga problem, det finns bara utmaningar att lösa. De tre syskonen kommer överens om den planen.

Till saken hör att halvbrodern Hagens far är den onde dvärgen Alberich, som en gång våldtog Gunthers och Gutrunes mor. Hagens egen hemliga plan är i förlängningen att få tag på ringen.

Nu kommer Siegfried. Han och Gunther blir genast de allra bästa vänner, och de svär ett blodsbrödraskap med varandra. Hagen låter Gutrune bjuda Siegfried på en liten drink före maten. Detta råkar nu inte bara vara en kärleksdryck utan även en glömskedryck. När han svept bägaren har han glömt allt om Brünnhilde, och kastar i stället lystna blickar på Gutrune, som på intet sätt misstycker. Gunther tycker då att det är helt OK att de gifter sig med varandra, om bara Siegfried kan hjälpa Gunther att ta ner en kvinna åt honom från en klippa omgärdad av eld. Egentligen ska ju den man som befriar denna kvinna, Brünnhilde heter hon visst, också vara den man som gifter sig med kvinnan. ”Det löser vi”, tycker Siegfried. ”Jag råkar ju ha en trollhjälm, så jag kan förvandla mig till att se ut som att det är du, Gunther. Så när jag befriar Brünnhilde kommer hon att tro att det är du, Gunther. Hon kommer inte att märka någon skillnad sen.” Låter bra, och de båda vännerna ger sig iväg för att få saken uträttad.

Gutrune (klicka för att lyssna)

Uppe på sin klippa sitter Brünnhilde och väntar på att hennes älskade Siegfried ska komma tillbaka, när det plötsligt kommer oväntat besök. Dessvärre har Brünnhilde inte rätt sorts kaffe att bjuda på, så besöket blir inte särskilt lyckat. Det är Brünnhildes syster, valkyrian Waltraute, som kommer med dåliga nyheter om sakernas tillstånd. Hon har i hemlighet smitit iväg från den nu totalt uppgivne Wotan, och hon ber enträget sin syster: ”Lämna tillbaka ringen du har till Rhendöttrarna! Annars kommer det att gå käpprätt åt skogen med allt.” Men Brünnhilde vill inte alls höra på det örat. Den här ringen har hon fått som kärleksgåva från sin älskade Siegfried. Det skulle se ut det att göra sig av med den. ”Stick iväg nu, Waltraute, för nu hör jag min älskades horn i fjärran.” Waltraute tvingas ge sig av utan att ha lyckats med sitt ärende.

Äntligen! Upp på klippan och fram till Brünnhilde träder – men vem sjutton är du? Det skulle ju vara hjälten Siegfried, och här kommer det ett riktigt stolpskott. ”Ska jag behöva gifta mig? Med dig? Är detta en mardröm? Låt mig vara!” Nej, Brünnhilde vädjar förgäves. Främlingen sliter ringen av Brünnhildes finger och säger ”Nu Brünnhilde är du min, Gunthers brud!”. Att det i själva verket är Siegfried som med hjälp av trollhjälmen förvandlat sig till Gunther vet hon förstås inte. Siegfried tillbringar natten på klippan med den förtvivlade Brünnhilde, men med svärdet Notung mellan dem för att inte svika vännen Gunther.

Akt II – tillbaka hos släkten Gibich

Hagen ligger och halvsover. Han tycker sig i drömmen, eller om det är på riktigt, se sin far komma, den onde dvärgen Alberich. Han säger åt Hagen att se till att ringen inte kommer att återbördas till Rhendöttrarna, utan lägga beslag på den själv. Annars kommer de för evigt att förlora sin makt. Hagen svär på att lyda faderns ord.

Hagen (klicka för att lyssna)

Siegfried kommer till Hagen och Gutrune. Tidigare på morgonen har han lämnat över Brünnhilde till Gunther, utan att hon såg att de bytte plats. Nu har han tagit av sig trollhjälmen och berättar för de båda vad som hänt. Dags för dubbelbröllop: Gunther – Brünnhilde och Siegfrid – Gutrune! Hagen kallar samman sina män och ber dem göra sig beredda. ”Jaha, vilken fiende ska vi strida emot?” ”Nja, den är nog inte så farlig. Se till att rusta till stor fest med många gäster, och passa då på att dricka er riktigt fulla.” ”Haha, när till och med den bistre Hagen skojar, då är det verkligen en glädjens dag!”

Problemet är ju bara att en av de fyra som ska gifta sig fortfarande inte riktigt gillar upplägget. Brünnhilde släpas motvilligt in och plötsligt för första gången får hon se Siegfried på nytt, men vid Gutrunes sida. ”Ursäkta mig, men det är faktiskt jag som är förlovad med Siegfried”, tycker Brünnhilde. Siegfried har ju glömt allt om Brünnhilde, så han känner inte igen henne och förnekar med emfas hennes anklagelse. ”Jaha, men då får du vara så god och förklara hur du kan ha ringen på ditt finger, den som Gunther slet ifrån mig. Detta måste vara förräderi!” Nu börjar omgivningen ana oråd. Hagen tvingar Siegfried att under ed svära på att han talar sanning. När Siegfried gjort det går han iväg med Gutrune.

Kvar står Gunther, Hagen och Brünnhilde. Brünnhilde är nu putt på den svekfulle Siegfried och försäkrar att han begått mened. Där tog den kärleken slut till honom. Hagen lovar hjälpa Brünnhilde att röja undan Siegfried om hon kan tala om hans svagheter. Brünnhilde avslöjar att Siegfried är osårbar överallt utom i ryggen. Gemensamt kommer de fram till att Siegfried måste dö.

Nu kommer Siegfried och Gutrune tillbaka. Ska det bli nåt bröllop av har ni tänkt, eller? Jaja, Gunther och Brünnhilde hakar på, och bröllopet äger rum. Om det är med den glädje som borde höra till är väl mer tveksamt. Den ende som är riktigt nöjd är Hagen, som nu ser att ringen snart borde vara hans.

Akt III – vid floden Rhen

På stranden vid Rhen sitter de tre Rhendöttrarna Woglinde, Wellgunde och Flosshilde. De klagar över sitt förlorade guld, då Siegfried råkar passera. Han har råkat komma bort från sitt jaktsällskap. Då ser Rhendöttrarna ringen på hans finger. De vädjar om att få den tillbaka och de berättar också om dess förbannelse. ”Du kommer att dö i dag om du inte lämnar ifrån dig ringen.” Nu var ju Siegfried fel person att försöka skrämma upp, då han som bekant inte känner någon fruktan. Han bara skrattar åt dem. Ringen behåller han.

Gunther och Hagen kommer och hittar Siegfried. De bestämmer sig för att rasta på den vackra platsen. Hagen bjuder Siegfried på en god dryck, som händelsevis är en dryck som ger Siegfried minnet åter. När de ändå sitter och har så trevligt, kan inte Siegfried berätta om de äventyr han varit med om? Jovisst, han har ju varit med om så mycket i sina dagar. Siegfried berättar allt om sin uppväxt och vad som sedan ledde fram till drakens död. Till slut berättar han också om hur han tagit sig upp till Brünnhildes klippa, och de blev ett par. Va? Han hade ju svurit en ed på att han aldrig sett Brünnhilde förut, och nu erkänner han detta. Vilken svekfull vän Gunther har! Hagen lurar Siegfried att vända sig om, och strax stöter han sitt svärd i Siegfrieds rygg. ”Jag har hämnats en mened!” Siegfried dör.

Jaktlaget kommer hem med den döde Siegfried, till Gutrunes stora bedrövelse. Siegfrieds kropp bär fortfarande ringen, och Hagen tycker nu att eftersom han är den som skipat rätt är det han som har rätt till den. Gunther anmäler en avvikande mening och tycker att det är Gutrune som är den rättmätiga arvtagerskan. Men sakliga argument väger lätt mot det råa våldet, och Hagen tar helt sonika ihjäl sin halvbror. Brünnhilde träder fram och låter Gutrune förstå att Brünnhilde verkligen var Siegfrieds fästmö från början. Nu begriper äntligen Gutrune hur Hagen har lurat alla för att komma åt ringen. Brünnhilde har också fått veta hela historien av Rhendöttrarna, och hon har till slut insett meningen med Waltrautes varning. För första gången är det äntligen någon som tar ett ädlare ansvar. Brünnhilde befaller stockar att släpas fram för att bygga ett bål. Till Siegfrieds ära offrar hon sig själv på bålet tillsammans med Siegfrieds kropp. Innan hon bestiger bålet kallar hon till sig Wotans korpar, som ska bära bud till eldsguden Loge att sätta även Valhall i brand. Dessutom återbördar hon ringen till Rhendöttrarna. Hagen kastar sig i Rhen för att komma åt ringen, men Rhendöttrarna tar tag i honom och dränker honom. Bålet tänds och vid horisonten syns även Valhall brinna. Gudarnas hegemoni är över – kanske för en bättre värld.

Här bjuder jag på slutminuten av hela Nibelungens ring. Den inleds med befrielsemotivet:

Befrielsemotivet (klicka för att lyssna)

För att lösa denna cache ska du identifiera vilka fyra notbilder som motsvarar de fyra ledmotiven ovan i den ordning de är infogade i texten. Mata in de fyra bokstäverna som hör till i Certitude nedan, så belönas du med koordinaterna till cachen. Observera att ljudfilerna och motsvarande notexempel kan vara olika långa.

LYCKA TILL önskar din Stig-Aron En. PS. Glöm inte ledtråden i cachen.

Notbilderna

Du kan validera din pussellösning med certitude.