Bildning, medborgarkunskap och personlig utveckling Kärnan i den svenska folkhögskolans idégrund kommer från liberalismen, den kristna humanismen och upplysningstankarna. De första folkhögskolorna präglades av upplysningens anda, och var starkt nyttoinriktade. Samtidigt fanns de humanistiska inslagen alltid med, bildning och kunskap för människans egen skull. Andra 1800- talsrörelser som skandinavismen och skarpskytterörelsen med dess inriktning på ett folkförsvar för fosterlandet utövade ett mer kortvarigt inflytande. Liberalismen hävdade att folket skulle få frihet och rättvisa genom folkbildning och kristen tro. Demokratin och behovet av framåtskridande krävde att den stora massan fick upplysning. I två år utgav Teodor Holmberg och Herman Odhner, rektorer på Tärna resp. Lunnevad, Folkhögskolebladet (1884-1886) i detta syfte. Liberalerna hade allmän rösträtt på sitt program och försökte väcka intresset för samhället, inte minst genom folkhögskolans kurser. Detsamma gällde kraven på religionsfrihet och förståelse för de framväxande frireligiösa rörelserna. Liberalerna stödde folkhögskolan som en fri skolform.