Folkbildning 3
Skickades från E-post för Windows
Grundtvig och den svenska folkhögskolan De danska folkhögskolorna stödde sig på Grundtvigs filosofi och pedagogiska tankar. Vad fanns det av det i den svenska folkhögskolan? I företalet till sin doktorsavhandling om den nordiska folkhögskolan skriver Erica Simon att den svenska folkhögskolan alltid förblivit obekant med den grundtvigska idéläran. Sverige nöjde sig med att från Danmark importera en institution men gav en svensk karaktär åt den. Men från Grundtvig kom grundteserna i folkhögskoletanken: friheten och frivilligheten. Skolformen skulle vara fri från statliga och kommunala läroplaner och fri från betygshets, lärarna skulle vara fria att utforma verksamheten tillsammans med deltagarna och fria att experimentera med arbetsformer. Man skulle inte efterlikna latinskolan. Kursdeltagarna skulle vara vuxna -minst 18 år - och komma frivilligt av egna drivkrafter. Förhållandet mellan lärare och elever skulle bygga på jämställdhet och respekt för allas erfarenheter och utvecklingsförmåga. Föreståndarna kunde i princip själva utforma sin skola i samarbete med lärarna. På de allmänna folkhögskolemötena fördes ständiga samtal och diskussioner om pedagogik, metodik och ideologi. Det finns exempel på många progressiva pedagogiska metoder som skapades och prövades på olika skolor. Hela undervisningen präglades av eleverna egna behov och önskemål och var inriktad på produktivt arbete i en ständig växling mellan teori och praktik. Leonard Holmström, föreståndare på den första folkhögskolan i Sverige, Hvilan, 1868- 1908, skriver i Läsning för folket 1873: Den svenska folkhögskolan har en mer praktisk karaktär än den danska, ”ty det var ett större kunskapsmått den svenske bonden åsyftade. Hos honom fanns ej den fosterländska hänförelse, som de politiska händelserna i Danmark väckt till flammande låga---. Man brukar säga att den danska folkhögskolan söker utbilda känslan, den svenska åter förståndet”. Den danska var mer inriktad på folklighet i form av att lyfta fram det danska, språket, forntidshistorien, den nordiska mytologin, sagorna och sången och man gav stort utrymme för det levande ordet, ofta i form av föreläsningar. Svensk folkhögskola var också en tid inspirerad av de nationalistiska tankarna men förde dem inte lika långt utom i undantagsfall, som när Teodor Holmberg, föreståndare på Tärna, personligen utvecklades från liberalism och skandinavism till konservatism och chauvinism vilket ledde till en kris i Svenska folkhögskolans lärarförening vid unionsupplösningen med Norge 1905. Den svenska folkhögskolans främsta uppgift var att ge landsbygdens ungdom allmän medborgerlig bildning, livskunskap och praktiska kunskaper som kunde vara användbara i jordbruket. Den ville stimulera det egna tänkandet, och förmågan att tillägna sig kulturarvet på ett kritiskt sätt mer än att ge detaljerade faktakunskaper. Och den var inte främmande för att ge rena yrkeskunskaper som i andra årskursens lantmannaskolor. Redan från början uppvisade folkhögskolorna den mångfald som också finns idag. De första folkhögskolorna hade inte kristendom på schemat, något som väckte en del misstänksamhet eftersom det var obligatoriskt i alla andra skolformer. Samtidigt stödde man senare frikyrkorna när de kom in i bilden och startade egna folkhögskolor. Folklighet fick en annan betydelse i Sverige än i Danmark. I Danmark handlade folklighet om danskhetens bevarande i alla avseenden. I Sverige var folklighet mer en fråga om att föra fram folkets bildningsbehov och allmogekultur.