Mormors grind (eller Mormorsgrind) kallades den korsningen mellan Roslagsbanan och Vasavägen som fanns tills Roslagsbanans stora modernisering i början av 1990-talet. Nu finns bara några kvadratmeter asfalt och lite kvarlämnade stolpar som påminner om korsningen. På flygbilder över området syns det en del av asfalten ganska tydligt. Passage mellan öster och väster om Roslagsbanan sker numera under järnvägen lite längre söderut, alldeles nära där Stocksunds station numera ligger. Namnet "Mormors grind" kommer av ett bageri som låg alldeles intill korsningen.1
Korsningen vid Mormors grind är intressant ur ett järnvägstekniskt perspektiv då det var en av de allra första automatiserade bommarna i Sverige. Före 1950-talet var så gott som alla bommar manuellt manövrerade, ofta av personal som bodde intill korsningen. Men just Mormors grind var automatiserad långt tidigare. (Automatiserad betyder att anläggningen känner av ett annalkande tåg och bommarna fälls i god tid innan tåget passerar - och sedan går upp när tåget passerat.) Exakt när det skedde är höljt i dunkel för CO, men klart är att år 1910 förargade de redan då automatiska bommarna myndigheterna.2 Dock försökte järnvägsbolaget, Stockholm-Rimbo järnvägar, SRJ, få dispens för att kunna använda den elektriska anläggningen redan 1912, men nekades. Under 1920-talet förskte järnvägen åter att få till en automatisering av Mormors grind men mötte såväl administrativa som tekniska problem. Ännu vid 1950-talets början var bommarna vid Mormors grind inte fullt automatiserade.
En annan historiskt intressant detalj med denna del av Roslagsbanan är att det var en av de första sträckorna i Sverige med dubbelspår. Planerna började ta form under 1890-talet.3 Även i detta var SRJ före sin tid. När koncessionen för att anlägga ett andra spår beviljades fick man inte tillstånd att bygga ett andra spår med spårvidden 891 mm som övriga banan, utan i tillståndet angavs att det anda spåret skulle vara normalspårigt (1435 mm spårvidd). SRJ löste detta dilemma genom att göra en ny ansökan om koncession för "förlängda mötesspår", vilket beviljades. Så sträckan Stockholms Östra - Djursholms Ösby kom formellt att vara mötesspår men fungerade som dubbelspår.
Numera är det mest intressanta på platsen denna cache. 
Referenser:
1. Hedlund, Tom, och Palme, Ulrika: Roslagsbanan en levande 100-åring, Carlssons förlag 1984, ISBN 91-7798-017-4, sid 144.
2. Internetforumet Järnvägshisoriskt forum, läst 2022-08-13.
3. Hedlund enl. ovan, sid 26.