1. Titta på färgen på stenen och bedöm innehållet av kol och eventuellt andra ämnen stenen kan innehålla. Stenen har ett par föroreningar, beskriv dem och bedöm om de uppkommit innan stenen kom på plats eller sedan den kom på plats. Det är något som runnit, så fundera om det kan ha runnit på det viset när stenen står upp eller om den måste ha suttit fast i berget i en annan vinkel.
2. Hitta en bit skiffer som liknar något på en karta och fotografera den. Ange vad du tycker det liknar. Det måste inte vara jättelikt, din tolkning gäller! Se till att du, en del av dig eller din GPS finns med på bilden. Kan någon hitta Örebro Län? Vättern? Sverige? God jakt!
Denna Earthcache tar dig till en sten som är upprest i änden av skifferbrottet. Där ska du utföra uppgifterna ovan. Det finns ingen burk att hitta, men det finns en traditionell cache i närheten.
Lerskiffer har brutits i Grythyttan sedan 1800-talet. Denna Earthcache finns i ett av de nedlagda brotten. Idag bryts skiffern i Stentrybrottet på en annan plats i Grythyttan. Lerskiffern i Grythyttan började bildas för 1900 miljoner år sedan och benämns urlerskiffer. Lerskiffer är den vanligaste bergarten att hitta olja under, men här i Grythyttan finns ingen olja då inga växter som skulle kunna omvandlas till olja fanns på jordklotet då skiffern bildades. Skiffret som bryts används inom byggnadsindustrin, främst som takplattor.
Lerskiffer är en sedimentär bergart och det betyder att den bildats under lång tid av mycket eroderat berg vars rester ansamlats och under kemiska omvandlingar gjort en ny sten av lerkornen. En strid fors kan flytta till och med en stenbumling och allt annat som är mindre och lättare. En stilla å kan inte för med sig grus och tyngre material. Lerkorn kan bara föras till platser där vattnet rör sig som långsammast, till exempel en stilla lagun, eller under havsytan nedanför vågornas rörelser. Änden på en kontinentalsockel (den bit av en kontinentalplatta som är under havsytan) eller ett stort bäcken (en stor utskålning i jordytan med berg runt) anses vara enda möjliga miljöerna för att ett sådant mäktigt skifferlager som detta ska kunna bildas.
Varianter på lerskiffer är kiselskiffer, som brynstenar tillverkas av, oljeskiffer som innehåller kolväten som kan raffineras till bränsle, svartskiffer som kan innehålla metaller samt alunskiffer som kan ge alun och olja.
Skifferns olika lager kan delas upp, den har en viss skiffrighet. Takpannor kräver runt en centimeter tjocka plattor, därmed behöver lagren vara ihoplaminerade (lagren är ihopklistrade) i en centimeter och sedan spricka isär. Det som är tunnare och tjockare blir skrot. Bara den finaste renaste leran som kaolin kan bilda lerskiffer. Sedimentära lerstenar med innehåll av större partiklar än lera, dvs ¨silt¨ kallas slamsten (högst 1/3 silt) och siltsten (1/3-2/3 silt) beroende på blandningen av lera/silt. Dessa har liknande komposition som skiffer men saknar skifferns egenskaper, eftersom slamsten är laminerad men inte skiffrar sig och saltsten skiffrar sig men saknar laminering.
Bild från Wikipedia Kent G. Budge. Y-axeln: Procent av organiskt kol. X-axeln: Andel järnoxider
Lerskiffer är i grunden grått på grund av leran som utgör merparten av materialet. Förekomsten av kol gör skiffern mörkare och någonstans över en procent kolinnehåll gör att skiffern ser svart ut. Om det finns mindre av kol men mer av järnoxider kan skiffern få röda och gröna toner, beroende på mängden. SE BILDEN. Om det finns säg 40 % järnoxider kommer färgen se brunlila ut, men det är under förutsättningen att kolinnehållet är under 0,3 %, i vilket fall skiffern kommer se grå ut. Ibland kan förekomsten av karbonater ge en blek blå-grön färg (inte med på diagrammet) till skiffern, återigen men reservation för att det måste finnas mycket lite kol i skiffern.