Här bodde en ensam kvinna med sina djur för mycket länge sedan. Hon var självförsörjande. Efternamnet vet jag ej men Fia var förnamnet. Men hon kallades för Harjufia för att hon bodde här på "harjun"
När jag var barn drog min pappa upp skidspår åt mig hit med sina mycket breda skidor i trä. Det fanns inte några moderna bindningar, utan han trädde sina pjäksor/stövlar genom en fastsättningslänk och fina spår hade han. Jag tog med mig min pulkka/rattkälke och for hit och rände ner från "harjufias" långt ner i diket mot ån. Backen kändes mycket stor i mina barnögon. Idag när jag kom hit så tänkte jag att var backen såhär liten. Men roligt var det att komma hit, fastän här inte finns någon sevärdhet mer. Har ej hittat ens husgrunden, fastän jag har försökt leta. kanske är jag blind. Hoppas på många loggningar här
Vintertid kan det vara värre att komma fram till burken, inte upplogat hit!