Historik
När kuskbostaden byggdes är oklart. Troligtvis i slutet av 1860-talet. Enligt uppgift från berättelse av personer på Onsjö, lär det ha funnits en tidigare kuskbostad på denna plats som låg närmare Onsjövägen. Även ladugårdskarlen bodde i denna byggnad fram till början av 1900-talet då han med familj flyttade ner till Stenhuset och en lägenhet på andra våningens södra gavel. Kuskbostaden bestod av förstuga och ett gemensamt kök med öppen eldstad som kallades för ”gruva” (järnspis installerades senare) samt två gavelrum där kuskens och ladugårdskarlens familjer bodde i var sitt rum innan kusken fick disponera hela huset när ladugårdskarlen flyttade till Stenhuset. Kusken, eller stallaren som han också kallades, hade tillsammans med trädgårdsmästaren ”hög” status bland statarna och stod ägarfamiljen nära och det innebar, om de skötte tjänsten bra, att de kunde få gåvor och favörer som de övriga statarna och torparna inte hade. Kusken hade också en representativ status vid de resor som familjen Haij gjorde och var då iklädd svart uniformsrock, spetsbyxor och mössa/hatt och galoner. Vid 1900-talets början hade kusken en lön på 150 kronor per år och därtill daglig mjölk (4 liter), spannmål, potatis mm. På 1930-talet hade lönen stigit till 60 kronor per månad. Hustrun till kusken kunde också få hjälpa till med mjölkningen, som utfördes tre gånger per dag och för detta erhöll hon en månadsersättning av 9 kronor. På Onsjö fanns vid denna tid cirka 35 kor. Kuskens uppgift förutom att skjutsa familjen Haij, var att dagligen köra in mjölken från Onsjö och Gäddebäck till kunder i Vänersborg. Under slutet av 1910-talet, levererades mjölken i 50 liters bleckkrukor från Onsjö till Kristina Sjöbergs mjölkaffär på Kronogatan i Vänersborg (10 öre litern fick Onsjö för mjölken). På hemvägen hämtade kusken postväskan till Onsjö (även med torparnas post). Denna postväska var låst och det var endast baronen som fick öppna väskan. Torparnas post lades i Stenhusets ”drängkammare” där torparna och drängarna intog sina måltider. Baronen hade då också koll på inkommande post. Prenumerationer på radikala tidningar vållade osämja och kunde till och med innebära att torparna fick ”ge sig iväg”. Mjölken från Gäddebäck transporterades med eka/flotte över Göta älv varje dag, för kylning i Stenhusets mjölkkammare innan leverans till Vänersborg. Is för denna kylning under sommartiden, hämtades på vintern, främst från Vassbottensjön där den sågades upp i block (60x60 cm) och kördes till isladan på Onsjö. Här täcktes isen med sågspån (1 meter tjockt täckande lager) för att kunna hålla sig över sommaren. Mjölkkörningen till Vänersborg innebar också, att hämta färskvatten vid torgbrunnen eftersom vattenkvaliteten försämrades i Göta älv efter det att Restad togs i bruk och älvvattnet dög endast till städning och disk (uppgift från fru Tingdal, gift med agronom Tingdal som arrenderade Onsjö 1916 - 1922). Kusken tog även med sig mjölkflaskor från de torpare som hade mjölk att leverera, bl.a. från Hovmanstorpet som lämnade sin mjölk till en affär vid Gropbron. I början av 1900-talet fanns det på Onsjö 10 arbetshästar och två finare vagnshästar. För skjutsverksamheten fanns en landå (öppen vagn med suffletter som kunde fällas upp vid dåligt väder), en droska (elegantare vagn för persontransporter) och öppna tvåhjuliga kärror för vardagliga resor. Mjölkvagnen hade brädlämmar på sidorna, för att hålla flaskorna på plats. Därutöver vagnar och kärror för jordbrukets behov. Med tiden blev även kusken bilförare och en ombyggd T-Ford inköptes år 1927 och som användes för mjölkkörningen in till Vänersborg. Leveranserna till mjölkaffären på Kronogatan upphörde efter en tid och från år 1937 fick mjölken endast köras till mejeriet. Vid torpet Norge fanns ett mjölkbord där torparna ställde sin mjölk och som kusken tog med in till Vänersborg. I en rolig anekdot berättades om en kusk på Onsjö, som hade vissa besvär när han skulle skjutsa grevinnan Karin von Stockenström (död 1827), som med stigande ålder fick en ansenlig kroppshydda och tyngd. Detta innebar, att kusken vid hennes påstigning i åkvagnen var behjälplig med att trycka på ”där bak” för att hon skulle komma upp i landån. Vänersborgs kommun rev kuskbostaden i slutet av 1990-talet.
Torpfamiljerna
Förteckning över tolv statarfamiljer finns dokumenterade i den kompletta torpakten. Här omnämns dock som exempel, den familj på Kuskbostaden som först går att finna i husförhörslängden (från år 1810) för Vassända Naglum. Denna familj var under åren 1856 – 1857: I husförhörslängder med början 1810 så fanns ingen kusktitel angiven förrän år 1856 då kusken Anders Jakobsson var inskriven med denna titel. Han var född i Södra Ving 1808-04-07 och flyttade till Onsjö från Almesåsen i Ryda socken 1856-10-23. Flyttade från Onsjö till Vänersborg 1857 och året därpå till Göteborg. Anders Jakobsson var ogift.