#1 Musik i Örnsköldsvik Mystery Cache

Det här är en mysterycache där man som vanligt inte behöver besöka platsen för frågetecknet som syns på kartan!

Nej där finns det inte nån cache vad jag vet! Den finns istället på N ??° ?9.??? E 0?8° 4?.???
Man öppnar gömman genom att vrida lite försiktigt på taket! (Du förstår vad jag menar när du ser gömman!)
Jag önskar att du får en trevlig cacharstund!

Mozart lyssnade säkert på fåglar och lät sig inspireras av deras små melodier. När han till exempel skrev melodin till "Säg farväl lilla fjäril till nöjen" som förekommer i Figaros bröllop så hade han säkert hört talgoxens trestaviga vårsång!

Norr:

Fågelsång och musik har flera gemensamma drag, t ex tonhöjdsfixerade ljud, melodier som repeteras, rytmiska mönster. Hos många arter förekommer ett kompositoriskt element i form av varierade nysammanställningar av mindre element, till exempel hos koltrast och taltrast men framför allt hos härmande arter som härmsångare, kärrsångare, busksångare m fl. Ända sedan antiken har man spekulerat om att musiken skulle ha sitt ursprung i fågelsången.

Hos tidiga jägarfolk gällde det att locka till sig byten och en del förhistoriska instrument (visselpipor och flöjter) som återfunnits har troligen haft detta syfte. Allmogens intresse för fågelsången omvittnas av många ljudhärmande ramsor som bevarats i traditionen.

Det estetiska intresset för fågelsången är dock av relativt sent datum. I konstmusiken stöter man på gökropet i den så kallade ”Sommarkanon” från 1300-talet. Från 1500-talet kommer flerstämmiga körer av Clement Jannequin. Pregnanta fågelstämmor som göken och näktergalen kan spåras hos Couperin, Bach och Händel. Ett välkänt exempel är Beethovens ”Pastoralsymfoni” där gök, vaktel och näktergal bidrar med en tersett.

I äldre tider var det vanligt att hålla burfåglar och det skrevs särskilda nothäften med melodier som var avsedda att läras in av bl a domherre, trädlärka och sånglärka. Mozart hade en stare vars melodier han nedtecknade och möjligen hämtade en del motiv från. Bland tonsättare som använt motiv från fågelsång kan nämnas Liszt, Schumann, Grieg och inte minst Wagner som i Waldweben använder motiv från gulsparv, sommargylling, näktergal och koltrast.

På 1900-talet har fågelsången fått en större roll – flera tonsättare har inte bara använt motiv i stämningsskapande syfte utan låtit den bidra till musikalisk förnyelse. Den tyske ornitologen och tonsättaren Heinz Tiessen ägnade koltrasten ett livslångt studium och menade att ”koltrasten sedan urminnes tider använt ett uttryckssätt som vår västerländska musik funnit först i det 20:e århundradet ”. Den komponist som blivit mest känd för att använda motiv från fågelsång är Olivier Messiaen som i en lång rad verk byggt på egna uppteckningar av fågelläten. I Bela Bartoks tredje pianokonsert förekommer härmningar av fågelläten som tonsättaren hört under sin exil i USA. Andra nutida tonsättare har integrerat inspelningar av fågelläten i sina verk, bl a Karl-Birger Blomdahl i det elektroakustiska ”Altisonans” och finländaren Einojuhanni Rautavaara i ”Cantus arcticus”.

Text: Bengt Emil Johnson

Öst:

Fågelsång och musik har flera gemensamma drag, t ex tonhöjdsfixerade ljud, melodier som repeteras, rytmiska mönster. Hos många arter förekommer ett kompositoriskt element i form av varierade nysammanställningar av mindre element, till exempel hos koltrast och taltrast men framför allt hos härmande arter som härmsångare, kärrsångare, busksångare m fl. Ända sedan antiken har man spekulerat om att musiken skulle ha sitt ursprung i fågelsången.

Hos tidiga jägarfolk gällde det att locka till sig byten och en del förhistoriska instrument (visselpipor och flöjter) som återfunnits har troligen haft detta syfte. Allmogens intresse för fågelsången omvittnas av många ljudhärmande ramsor som bevarats i traditionen.

Det estetiska intresset för fågelsången är dock av relativt sent datum. I konstmusiken stöter man på gökropet i den så kallade ”Sommarkanon” från 1300-talet. Från 1500-talet kommer flerstämmiga körer av Clement Jannequin. Pregnanta fågelstämmor som göken och näktergalen kan spåras hos Couperin, Bach och Händel. Ett välkänt exempel är Beethovens ”Pastoralsymfoni” där gök, vaktel och näktergal bidrar med en tersett.

I äldre tider var det vanligt att hålla burfåglar och det skrevs särskilda nothäften med melodier som var avsedda att läras in av bl a domherre, trädlärka och sånglärka. Mozart hade en stare vars melodier han nedtecknade och möjligen hämtade en del motiv från. Bland tonsättare som använt motiv från fågelsång kan nämnas Liszt, Schumann, Grieg och inte minst Wagner som i Waldweben använder motiv från gulsparv, sommargylling, näktergal och koltrast.

På 1900-talet har fågelsången fått en större roll – flera tonsättare har inte bara använt motiv i stämningsskapande syfte utan låtit den bidra till musikalisk förnyelse. Den tyske ornitologen och tonsättaren Heinz Tiessen ägnade koltrasten ett livslångt studium och menade att ”koltrasten sedan urminnes tider använt ett uttryckssätt som vår västerländska musik funnit först i det 20:e århundradet ”. Den komponist som blivit mest känd för att använda motiv från fågelsång är Olivier Messiaen som i en lång rad verk byggt på egna uppteckningar av fågelläten. I Bela Bartoks tredje pianokonsert förekommer härmningar av fågelläten som tonsättaren hört under sin exil i USA. Andra nutida tonsättare har integrerat inspelningar av fågelläten i sina verk, bl a Karl-Birger Blomdahl i det elektroakustiska ”Altisonans” och finländaren Einojuhanni Rautavaara i ”Cantus arcticus”.

Text: Bengt Emil Johnson