PåskKärringen på geocaching jakt.
Det var skärtorsdag, och över den lilla stugan i Blåkulla bolmade rök från skorstenen. Där inne stod en mycket speciell påskkärring och packade sin kvast med ovanliga saker: en GPS, ett förstoringsglas, en påse kolor och ett gammalt påskägg i plåt.
– Nu bär det av till Arlanda! sa hon bestämt och satte på sig sin randiga sjal. – Där finns en mycket sällsynt geocache gömd, och den ska jag hitta innan påsken är över!
Hon satte sig på kvasten, ropade "Sviiish och svaj!" – och flög iväg över skogar, sjöar och motorvägar. När hon närmade sig Arlanda såg hon flygplanen blinka och höra bromsarna pipa som jättelika fåglar som landade.
Men det var inte flygplanen hon var ute efter. Nej, geocachen! Den skulle ligga någonstans runt Arlanda – enligt kartan, som fladdrade i vinden.
Väl nere på marken smög hon omkring i sin rutiga kjol och prickiga kappa. Folk tittade lite konstigt – det är ju inte varje dag en påskkärring med kvast och GPS promenerar förbi flygplatsen.
– Låt oss se här… 5 meter till vänster… 3 steg bakåt… under… här? sa hon och kröp ner på alla fyra.
Då hörde hon ett fniss.
En liten pojke i gul mössa hade sett henne.
– Letar du också efter geocachen? frågade han nyfiket.
– Ja! Men säg inget till flygplatspersonalen. De tror kanske jag letar efter en försvunnen väska!
– Jag vet var den är! sa pojken och pekade mot ett barrträd.
Och där – i trädet – hängde den! En liten bison så klart, med en loggbok i. Påskkärringen skrattade så det skallrade i kaffepannan i ryggsäcken.
– Du är en riktig geocache-mästerdetektiv! sa hon till pojken och gav honom sitt sista påskägg fyllt med kolor.
Sen hoppade hon upp på kvasten, vinkade till flygplanen och ropade:
– Glad påsk och glad geocaching, unge vän!
Och med ett swoosh försvann hon upp bland molnen – på väg mot nästa äventyr.