Döda Fallets stenar 🌍 EarthCache

Detta är en Earth-cache. Det finns ingen fysisk gömma på platsen. Du kan logga ditt besök när du har bekantat dig med den geologiska beskrivningen och genomfört uppgifterna i beskrivningen. Det enklaste sättet att skicka dina svar är via message center. När du har svarat på frågorna kan du logga earth-cachen. Cache ägaren kontaktar dig, om det är problem med svarena. Om du inte har tid att skicka dina svar direkt kan du skriva en "note". Loggar som inte uppfyller kraven kommer att raderas.

För att logga cachen måste följande frågor besvaras och villkoren uppfyllas:

1. När du tittar på stenarna och jättegrytorna från nollpunkten, kan du se en tydlig skillnad i färgen, jämfört med de andra stenarna på området.
   Vilken färg hittar du här? Hur tror du att färgen uppstått eller är det stenens egen färg på grund av mineralerna i stenen?
2. Vilket vanligt grundämne tror du att stenarna innehåller. Vad baserar du ditt svar på?
3. Ta en bild vid vid nollpunkten, så att skylten och ditt geocaching namn syns i bilden

Vad hittar du här?

Föreställ dig ett landskap som förändrades på bara fyra timmar – där naturens kraft skrev historia. Döda fallet är ett unikt geologiskt fenomen och en del av Geopark Indalsälven. Här låg en gång det mäktiga vattenfallet Storforsen, med en fallhöjd på hela 35 meter. Men år 1796 tömdes Ragundasjön plötsligt, och en förödande flodvåg svepte fram och tystade Storforsen för alltid.

Idag är Döda fallet ett fascinerande naturreservat som berättar om både naturens dramatik och människans påverkan. Reservatet skyddades redan 1926 och omfattar nu 31 hektar – ett område där geologiska och kulturhistoriska värden bevaras för framtiden, samtidigt som det bjuder in till friluftsliv och naturupplevelser.

Området präglas av unika geologiska strukturer som har formats under lång tid av kraftfulla naturkrafter. De vackert rundade stenarna är resultatet av en intensiv mekanisk bearbetning, där stora stenblock har slipats mot varandra under forsens kraftiga vattenflöde. Detta ledde till att stenarna successivt fick sina mjuka, rundade former genom erosion och nötning.

Utöver de rundade stenarna finns här flera älvgrytor i varierande storlek. Dessa naturliga fördjupningar i berggrunden har bildats när mindre stenar och grus virvlat runt i strömmande vatten och under lång tid malt mot bergsbottnen. Den roterande rörelsen har gradvis gröpt ur berget och skapat cirkulära håligheter, ofta med släta väggar och tydliga spår av erosion. Älvgrytor är ett tydligt tecken på hur vatten kan forma landskapet genom både kraft och tid. Det här är naturens egen berättelse, skriven i sten.

Det här kan du uppleva:

• Vandra längs den 800 meter långa trärampen – de första 350 m är tillgänglig även för rullstol och rullator.
• Se den torrlagda älvfåran och föreställ dig vattenmassorna som en gång brusade fram.
• Lär dig mer om platsens historia och dess betydelse för regionen.

För att skydda naturen, tänk på att följande inte är tillåtet inom reservatet:

• Tälta eller rida
• Ha okopplad hund eller andra lösgående husdjur
• Använda störande ljudutrustning
• Sätta upp skyltar, affischer eller liknande
• Göra upp eld
• Plocka växter eller stenar

Lite fakta: 

Bergarterna i jordskorpan innehåller en blandning av nästan alla grundämnen i det periodiska systemet, men många av dessa grundämnen förekommer i mycket låga halter, ofta på miljondelsnivå eller ännu lägre.

Endast en handfull grundämnen - de s.k. huvudelementen - förekommer på procentnivå och är de grundämnen som i praktiken bygger upp de vanliga mineralen och bergarterna och därmed också jordskorpan i sin helhet.

Det vanligaste grundämnet bergarterna är syre, men inte som fri syrgas, utan bundet till kisel och andra element i s.k. silikat-mineral. Därnäst kommer kisel och aluminium, följt av järn, kalcium, magnesium, natrium, kalium, titan, mangan och fosfor.

Oftast uttrycks den kemiska sammansättningen i form av viktsprocent oxider, alltså föreningar mellan de övriga huvudelementen och syre.

Kvarts (SiO2)

Kvarts är ren kiseldioxid. Den är oftast vit eller färglös. Kvarts utgör dominerande beståndsdel i sandsten och kvartsit, och en viktig beståndsdel i graniter och gnejser av olika slag.

Klara, friväxande, färglösa kristaller av kvarts kallas bergkristall. Andra färgvarianter är ametist (violett), citrin (gul) och rökkvarts (rökfärgad).

Magnetit (Fe3O4) och Hematit (Fe2O3)

Magnetit är svart och starkt magnetisk, hematit är metalliskt blågrå (röd i finfördelad form; pigmentet i Falu rödfärg) och omagnetisk. Dessa två oxidmineral förekommer i små mängder i många magmatiska bergarter, och i koncentrerad form som kroppar av järnmalm (svartmalm respektive blodstensmalm).
Rost är de spröda, porösa och vattenhaltiga järnhydroxider, vanligtvis bruna till rödbruna i färgen, som bildas då järn korroderar, eller rostar, i närvaro av vatten och syre. Rost, är i första hand en blandning av järnoxider och järnhydroxider.

Kalcit (Kalkspat, CaCO3) och Dolomit (CaMg(CO3)2)

Kalcit är det vanligaste karbonatmineralet, och är dominerande beståndsdel i kalksten och marmor. Släktingen dolomit är dominerande beståndsdel i bergarten dolomit. Båda mineralen är färglösa eller vita.

Svavelkis eller pyrit (järndisulfid, FeS2)

Det vanligaste sulfidmineralet i jordskorpan. I folkmun har det kallats kattguld. Mineralet är mässingsgult.

Källor: 
https://www.nrm.se/fakta-om-naturen/jorden-geologi/
https://www.sgu.se/mineralnaring
www.wikipedia.com
https://www.lansstyrelsen.se/jamtland/besoksmal/naturreservat/doda-fallet.htm