Skarpåsens avrättningsplats
Strax utanför Lenhovda finner vi Skarpåsens avrättningsplats. Den utgjorde tillsammans med häradsfängelset och tingshuset rättskipningens treenighet. På sin tid var Skarpåsen Uppvidinge härads avrättningsplats och sista anstalten för de dömda. Förutom bödeln som skulle verkställa straffet var det ofta nyfikna skaror som följde händelserna. Det sägs till och med att arbetarna på bruket i Klavreström lade ned arbetet för att vandra bort till Skarpåsen för att bevittna rättskipningen.
Namnet Skarpåsen kommer ifrån att bödeln ofta kallades för skarprättare. I 1764 års lagverk fastslogs att det vid 68 olika brottstyper kunde den åtalade dömas till dödsstraff, vilket dock inte var särskilt vanligt. Den siste som avrättades inom Uppvidinge härad hette Carl Petersson och var dömd för rånmord, för vilket han avrättades 1847 av länsskarprättaren Johannes ”Orädd” Jönsson. Sammanlagt skall 14 huvuden ha fallit för Orädds bödelsyxa, varav 4 var kvinnor. Orädds bödelsyxa donerades av Gunnar Olof Hyltén-Cavallius år 1867 till Smålands museum där den finns för allmän beskådning.
Den mest kända bödeln i Lenhovda är dock en karaktär i Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! där den beryktade Hans i Lenhovda förekom. Det sades att hans makt kom från självaste djävulen. Hans blev dömd för ett dråp, och fick det märkliga valet att antingen avrättas eller bli bödel. Moberg hade en verklig förebild i Nils Bock, som kom från just Lenhovda, Han var enligt en domboksanteckning en "hopplös usling, suput, tjuv och horkarl".