På 1800-talet var efterfrågan på träkol till masugnarna och järnbruken som störst. Då kolades det i tivedsskogarna i över 1000 milor varje år.
Kolaren måste, efter att ha tänt milan, stanna upp till 12 dagar vid sin mila för att vakta den. Elden i milan fick aldrig brinna, utan bara ”kola”. ”Slog” milan, d v s om ett hål uppstod i milan, så var kolaren tvungen att gå upp på milan och täta hålet. Det kunde hända att stybbtäcket som bestod av granris, mossa, jord och sand inte höll stånd med påföljd att kolaren störtade ner i milan och förbrann. När en sådan olycka hade hänt lät man kolmilan stå kvar som en grav. Cachen ligger gömd en liten bit ifrån en sådan mila.
In the 19th century Tiveden was full of charcoal kilns. In a kiln, wood is turned into charcoal in a dry distillery process. It is important that there is never an open fire. If an opening in the roof of the kiln occurs, then the man looking after the kiln had to get up onto the kiln to cover the hole. If unfortunate, the top of the kiln would collapse and the man would fall into it to an instant death. If that happened the kiln would be left un-touched forever. This cache is hidden close to such a kiln.