Den 8 juli 2019 har det gått exakt 700 år sedan Magnus Eriksson valdes till svensk kung, vilket alltså skedde den 8 juli 1319.
I december 1317 hade Sveriges kung Birger Magnusson tagit sina bröder, hertigarna Erik och Valdemar, till fånga i Nyköpings gästabud. Då gjorde deras anhängare uppror och även om de inte hann fram i tid för att befria hertigarna (de svalt ihjäl i fängelsehålan) ledde detta inbördeskrig till att Birger blev avsatt från den svenska tronen på våren 1318. På sommaren samma år valdes drotsen (kungens närmaste man) Matts Kettilmundsson till rikshövitsman (överbefälhavare) i Skara och var därmed i praktiken den som styrde landet (se min andra cache "Rikshövitsmannavalet i Skara" [GC7RVJE]).
Men, vem skulle bli Sveriges näste kung? Birgers son Magnus, som redan var utsedd till tronföljare, ville man inte ha, när hans far nu var avsatt (och hade flytt till Danmark). Istället valdes sonen till den populäre hertig Erik, som också hette Magnus den 8 juli 1319 på Mora äng i Uppland (namnet har dock inget med Mora i Dalarna att göra, utan heter så för att den ligger vid byn Morby). Två månader tidigare, den 8 maj, hade den då treårige Magnus ärvt den norska kronan efter sin morfar Håkon Hålägg, så nu blev han alltså kung över både Sverige och Norge. I samband med det utfärdades under försommaren 1319 den så kallade Oslotraktaten, som reglerade hur denna union mellan länderna skulle fungera, om han nu även blev svensk kung, vilket han ju blev.
I och med detta kungaval tog inbördeskriget slut, men det avslutade också en epok i Sveriges historia. Eftersom den nye kungen bara var tre år fick han ha en förmyndarstyrelse, där bl.a. Matts Kettilmundsson och Magnus mor Ingeborg ingick. I samband med kungavalet utfärdades därför ett dokument, som har gått till historien som "Frihetsbrevet" och även har kallats "Sveriges Magna Charta" (det ursprungliga Magna Charta undertecknades drygt 100 år tidigare, den 15 juni 1215, mellan den engelske kungen Johan utan land [engelska: John Lackland, mer känd som prins John] och den engelska adeln). I både det engelska Magna Charta och det svenska Frihetsbrevet begränsades kungens makt och maktförhållandet mellan kung och adel reglerades. Därmed var nu den långa kampen om den svenska kungamakten över. Från vikingatidens slut i slutet av 1000-talet till mitten av 1200-talet stod kampen ofta om vem som skulle vara kung. Från mitten av 1200-talet till dess att Frihetsbrevet utfärdades, den 8 juli 1319, stod kampen ofta om hur mycket makt kungen och adeln skulle ha. Denna kamp var nu i princip avslutad och framtida maktkamper kom att få andra förtecken.
Magnus Eriksson kom också att få en av Sveriges längsta regentperioder på 44,5 år. Det dröjde ända till 2018 innan det rekordet slogs av vår nuvarande kung Carl XVI Gustaf.
700-årsdagen av detta för Sverige avgörande datum förärar jag en burk. Eftersom jag inte har möjlighet att vara på plats på Mora äng placerar jag den på det näst bästa stället, nämligen i KUNGS-Lena.