Bokskogen på Stomsås, Hyssna
Det finns 60 000 ha bokskog i Sverige - mest i Skåne, Blekinge och Halland. Bokbestånd finns från sydligaste Norge, sydvästra Sverige till Medelhavet i söder. Östgränsen går genom Polen till Svarta Havet.
Den mest kända bokskogen här på Stomsås ägs av Göteborgs stift och det vackraste beståndet finns i den östligaste delen av skogen.
Äldre personer har berättat att bokskogen förr i tiden hade en mycket större utbredning än i dag. Bokskog växte förr ända till sjön Trehörningen.
Vid laga skiftes genomförande ville bönderna i Bonared ha skogsskifte med bokskog, då detta var värdefullt för svarvning. Därför har Bonaredsgårdarna skogsskiften ovanför Stomsås mot Trehörningen.
I Hyssna har man sedan långt tillbaka i tiden svarvat bl a skålar, tallrikar och spinnrockar. På 1850-talet fanns det i Hyssna inte mindre än ett 50-tal spinnrockssvarvare. Svarveri liksom möbelindustri sysselsätter än idag många människor i Hyssna.
Historieskrivaren och kulturskribenten Olaus Magnus skriver i sitt stora bokverk om de "Nordiska folken" från 1500-talets början. I Mark och Kind fanns skickligare mästare i svarvning än på någon annan plats i Nordens landamären.
Det har hittats välgjorda träskålar i Lödöse som är från medeltiden. På länsmuseet tror man att dessa kommit från våra bygder.
Uppe i Slätthult, som ligger mellan Stomsås och sjön Trehörningen, levde i början av 1800-talet en torpare som hette Hans Eriksson. Han var klockemakare och tillverkade klockor helt i trä - kugghjulen var av bokträ. Han tillverkade två klockor i veckan och hade så mycket att göra med detta att han måste ha en dräng som skötte torpet.
Den romerska biskopen och diktaren Venantius Tortunatus, som levde på 600-talet, skriver att barbarerna i norr tecknar sina runor på bokträ eller stavar som gör samma tjänst som papyrus. Ordet bokstav har således kommit av att man förr skrev runorna på bokstavar när det inte fanns papper.
Runstavar finns bevarade än idag.
Bokskogarna var förr betesmark för svinflockar, som åt sig feta på bokollon och beredde marken för nya bokar. Kanske är stenmurarna här från samma tid.
Då det var ont om bränsle under andra världskriget höggs många stora bokar ner på Stomsås. Man sprängde även upp stubbarna för att använda dem till bränsle.
Landskapsarkitekt Thomas Lagerström, lärare vid Lantbruksuniversitetet Ultuna, hade i början på 1980-talet fått i uppdrag att tillvarata och fortplanta gamla svenska arter av ädellövträd bl a bok. Han hämtade mycket bokollon från Stomsås för frösådd, då bokbeståndet här är ett av de nordligaste i Sverige som ej tillkommit genom plantering. Träden där bokollonen hämtats är märkta med numrerade metallbrickor.
I och utanför bokskogen har man funnit kolgropar som förr användes för att framställa träkol.
Nedanför bokskogen har man hittat åtskilligt med järnslagg efter järnframställning. Kanske är kolgroparna från järnåldern?
SNF genomförde i slutet av 1930-talet en landsomfattande kampanj för trädmätning. Där redovisades bl a en bok vid Hagelsrums herrgård vid Målilla i Småland - som mätte i brösthöjd en omkrets av 810 cm.
Den högsta boken i vårt land fanns i Maltesholm i Skåne. Den var 44 meter hög. Nu är dessa träd tämligen avfallna gamlingar.
Världens vackraste bokskog finns vid slottet Marieburg i Nidersachsen. Där finns bokar som är 50 meter höga och har en diameter på 1,5 m.
Bokskogarna i Sverige hade minskat år från år, då de flesta skogsägarna av ekonomiska skäl föredrog att plantera gran. År 1974 stiftades därför lagen om bokskogens bevarande.
Text: Arne Arnell
Bearbetat av: Håkan Forsberg