Hade ingen aning om att jag (örnen) var så dålig på att brodera. Försökte mig på kedjestygn eller vad det nu heter. Jag broderade ju när jag var ett litet, litet barn. För tjock tråd, för tjock nål, men med en massa ilska och envetenhet lyckades jag få dit några bokstäver. Nästa gång blir det penna.
Sen var det dags att sy fast lappen vid lapptäcket. Min mors symaskin var en gång hennes ögonsten och det var knappt hon ville släppa iväg den till mig när hon köpte sig en ny nångång för 10 år sen. Den var ju det bästa på marknaden nån gång på 60-talet. Nu har den gjort sitt. Slet sönder grejen som spolen sitter i, men lyckades laga den. Motorn tjöt vid flera tillfällen, men jag lyckades få fart på den genom att hjälpa till med hjulet på sidan. Några gånger fastnade nålen helt och det blev en trasselsudd på tygbiten. Tillsist var den dock på plats, men det ser lite konstigt ut på undersidan. Inga jämna stygn utan snarare nån form av trasselrad.
Min mors sömerskegener kan jag knappast ha fått del av. Inte en människa skulle kunna tro att jag är dotter till en riktig sömerska.Bara att köra igång med jobbet var ett projekt i sig för mig. En timme att leta efter tråd och därefter en timme för att hitta nålen, men den fanns i huset. Att släpa fram maskinen och sätta den på bordet var karlgöra, för jag har inte tillräckligt med muskler för sånt. Lite fick väl Björnen göra också.
Lapptäcket är stort nu och den har nu vandrat från breddgrad 57+ till 58+, dvs en aning längre norrut och mot sitt slutmål. Mitt förslag är att den nu fortsätter norrut för snart får den inte plats i lådorna.
[This entry was edited by Örnen & Björnen on Saturday, April 08, 2006 at 12:57:37 PM.]