Europeisk ål är en långsträckt fisk med säreget fortplantningsbeteende. Mycket lite är känt om ålens fortplantning och vandring men den leker och dör i Sargassohave Därefter genomför den en vandring tur och retur till Europa.
Ålen mäter omkring 1,3 meter, med slangliknande, cylindrisk och slingrande ormlik kropp. Huden är gråbrun, ljusare på buksidan, och den utsöndrar rikt med slem. Kroppsvikt omkring 2,5-3 kg. Ålen är en nattaktiv allätare. Under dagen ligger ålen nedborrad i bottensedimenten, men när mörkret faller kommer ålen fram.
Ålen leker och dör på några hundra meters djup i Sargassohavet. Efter att larverna kläckts färdas de passivt med Golfströmmen till Europas kuster. Hur lång denna resa tar är omdiskuterat, allt från 10 månader till 3 år. De så kallade leptocephalus-larverna omvandlas från att vara tillplattade och genomskinliga till att få en rundare form när de närmar sig kontinentalsockeln. I detta stadium kallas de för glasålar. När de närmar sig kusten vid vårkanten då vattentemperaturen stiger så får de sin pigmentering som är gulaktig. Många mindre så kallade gulålar stannar kvar i kustområdena men vissa fortsätter sin vandring upp i älvar och åar till insjöar. Efter 10 till 25 år som konstant växande gulål omvandlas den igen och kallas då antingen blankål, silverål eller vandringsål och det är först i detta stadium som den närmar sig könsmognad varpå de aktiv söker sig tillbaka till kusten för att återvända till Sargassohavet. Vid denna tidpunkt förändras bland annat deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten utan vägen tillbaka lever de bara på fettreserver. Hur de tar sig tillbaka till Sargasohavet är inte känt. Väl framme leker de och dör.
1. Torsk
2. Strömming
3. Abborre
4. Gädda
5. Mal
6. Skrubbskädda
7. Ål
8. Sik